Ponnyer är små hästar som passar utmärkt till barnPonny är en mindre variant av häst. Gränsen mellan ponny och stor häst är artificiell, och sätts vid tävlingssammanhang vid en mankhöjd mindre än 148 cm. Många ponnyraser som används i Sverige idag härstammar från de brittiska öarna. Vilda, icke avlade hästar är oftast i ponnystorlek.

Ponnyer är oftast mer barnvänliga än stora hästar och lugnare till sinnet, men även en ponny kan vara envis och busig. Ponnyer är oftast sundare och härdigare än större hästar.

Innehåll
1 Kategorier
2 Ponnyns karaktär
3 Ponnyns historia 
4 De brittiska ponnyraserna
5 Asiens ponnyraser
6 Svenska Ponnyraser 
7 Ponnysjukdomar
8 Vanliga ponnyraser
9 Utdöda ponnyraser
10 Se även 
11 Källor
12 Externa länkar

Kategorier  
Ponnyer är i tävlingssammanhang uppdelade i fyra kategorier beroende på dess mankhöjd:

A-Ponnyer är ponnyer upp till 107 cm i mankhöjd. 
B-Ponnyer är ponnyer som är från 107 - 130 cm i mankhöjd. 
C-Ponnyer är ponnyer som är från 130 - 140 cm i mankhöjd. 
D-ponnyer är ponnyer som är från 140 - 148 cm i mankhöjd. 
Ponnyer som når upp till 150 cm kan även kategoriseras som maxade D-ponnyer. Hästar som går under 148 cm men som visar på hästliknande drag kallas oftast inte ponnyer utan miniatyrhästar, t ex Islandshäst, Kaspisk häst och det arabiska fullblodet.

Ponnyns karaktär  

Ponnyer kan ofta ha en lite busig karaktärEn ponny kännetecknas mest av sin ringa storlek som alltid är under 148 cm. En ponny kan även maxas upp till 150 cm och ändå tillhöra D-ponnykategorin i vissa undantagsfall. Ponnyer med typisk ponnykaraktär har oftast ganska kraftiga huvuden och korta ben i jämförelse med resten av kroppen, samt en mycket kompakt och robust exteriör. Utseendet kan variera mycket från den lilla ruggiga shetlandsponnyn till ponnyer som ser ut som arabiska fullblod i miniatyr. Vanligt för många ponnyer är dock att de får kraftig päls på vintern och är i genomsnitt friskare och sundare än stora hästar. En ponny kan ha olika utseende på ögonen beroende på sida.

I de flesta fall är ponnyer mycket lätthanterliga med ett vänligt och stabilt temperament, men detta kan, liksom utseende, variera kraftigt, inte bara inom olika raser utan även från individ till individ. Då ponnyer idag främst används som ridponnyer för barn och unga ryttare så lägger uppfödare ofta stor vikt vid att ponnyerna ska ha ett utmärkt och lugnt temperament. I vissa bergsområden eller på mindre och lättare jordbruk spelar de mindre ponnyerna fortfarande en stor roll som arbetshäst. Framförallt i Kina, Japan och Indonesien används mindre ponnyer till all slags arbete som jordbruk, körning, transport och som packdjur. Dessa östasiatiska raser är därför ofta mycket starka, tåliga och kan arbeta hårt med lite foder.

Idag finns även en stor industri inom avel av rena ridponnyer som används till tävlingsbruk. Dessa ridponnyer är ofta influerade av engelska eller arabiska fullblod samt mindre varianter av inhemska varmblodshästar för att varje land ska ha en egen unik ridponny. Dessa ponnyer är mycket atletiska med goda förmågor inom ridsporten men är ändå tillräckligt lätthanterliga för att fungera som barnponnyer. Men även vissa mer primitiva ponnyer har talang för ridsport, bland annat de olika kategorierna av Welshponny som ofta ligger i grunden för de nyutvecklade ridponnyerna. Den lilla Shetlandsponnyn har ofta goda anlag för hoppning.

Ponnyns historia 

Przewalskihästen är en av ponnyernas uråldriga förfaderPonnyer har funnits i flera tusen år och har sin ättling i flera av de förhistoriska hästtyperna. Det fanns större hästar under 148 cm också men det var de hästar som hade tydligast ponnykaraktär som blev de moderna ponnyraserna idag medan de hästar som visar drag och karaktär som större hästar oftare klassas som miniatyrhästar.

De första ättlingarna till dagens ponny var Tarpanen och Przewalskihästen. Tarpanen fanns i skogarna över hela Europa och är troligtvis förfäder till de flesta av dagens ponnyraser. Tarpanen vandrade runt även till de brittiska öarna tack vare att landmassan satt ihop och mycket tack vare inlandsisen. Med hjälp av vandringsfolk kom även den asiatiska Przewalskin, som än idag lever vild på stäpperna i Mongoliet, till Europa och influerade en hel del raser.

Men det skulle sedan dröja flera tusen år innan dessa ponnyer skulle kunna influeras ytterligare när landmassorna hade flyttat. Under bronsåldern, ca 1000 f. Kr började man bygga skepp och på så vis kunde man skeppa över andra hästar till Europa och andra världsdelar. Även under vikingatiden togs många nordiska hästar ut i Europa och framför allt till Storbritannien som är Ponnyns hemland.

Under de följande tusen åren följde utvecklingar av alla ponnyer, beroende på vilken miljö de växte upp i, eller om människan assisterade genom att korsa olika raser, men ponnyerna behöll nästan alltid samma karaktär. I jämförelse med stora hästar så har ponnyerna alltid varit förhållandevis starkare och dessutom sundare.

I och med kolonisering av Amerika, Afrika och Australien har även ponnyer spridits till dessa kontinenter även om de inte har haft egna inhemska ponnyraser. Idag är ponnyavel väldigt vanligt och att avla tävlingsponnyer för barn har blivit till en storindustri. Men de primitiva uråldriga ponnyraserna finns fortfarande kvar.

De brittiska ponnyraserna 

Dalesponnyn är en typisk brittisk ponnyras som utvecklats med hjälp av stora hästarInget annat land i världen har varit mer framträdande inom ponnyaveln än Storbritannien trots att inhemska ponnyer har funnits i hela Europa och Asien sedan istiden. De flesta av de brittiska ponnyraserna härstammar från tre olika stammar. De första hästarna kom troligtvis från Skandinavien och vandrade över till Storbritannien under den senaste istiden när det fanns en landbrygga mellan ön och norra Europa. Under 200-100-talet f.Kr influerades de vilda stammarna av hästar som fördes till Storbritannien av kelterna från Asien. Dessa var säkerligen ättlingar till tarpanen och den mongoliska vildhästen Przewalski. Några hundra år efter detta fick hästarna ytterligare inflytande av skandinaviska hästar genom vikingarnas erövringar.

Alla brittiska raser kallas ibland för Mountain- eller Moorlandraser, beroende på vart de utvecklats. De flesta ponnyerna har utvecklats på de brittiska hedarna. Idag finns inga vilda ponnyer kvar i Storbritannien men däremot finns det ponnyer i halvvilt tillstånd och en del låter sina ponnyer ströva fritt under sommarhalvåret. På Dartmoorheden kan man hitta flockar med fria Dartmoor- och Exmoorponnyer och i mellersta England strövar New Forest-ponnyer omkring fritt.

De brittiska ponnyraserna som finns kvar idag är inte alls lika många som fanns förut. Utavel med andra raser har dock fått många av de äldre ponnyraserna att försvinna. Men Storbritannien är fortfarande unikt för sina gamla ponnyraser.

Brittiska ponnyraser:

Shetlandsponny 
Fell 
Dales 
Dartmoorponny och Exmoorponny 
British spotted pony 
New Forest-ponny 
Highlandponny 
Welshponny, Welsh mountain, Welsh cob och Welshponny av Cobtyp 
Eriskayponny 
Lundyponny

Asiens ponnyraser  
Östra Asien har alltid varit mycket framträdande inom avel av just ponnyer. De flesta av dessa asiatiska ponnyer härstammar från den mongoliska vildhästen Przewalski och framförallt Japan, Kina och Indonesien har ett stort utbud av olika ponnyraser trots att dessa länder aldrig har haft någon större kultur inom hästaveln.

Japan  

De flesta japanska ponnyraser är ganska primitiva och visar tydligt släktskap med den mongoliska vildhästen Przewalski. Här ses en Yonaguniponny.Japan har aldrig varit framträdande inom hästaveln men lokalt på öarna finns det ett stort antal ponnyer som främst används som arbetsdjur i de olika områdena i landet. För över 2000 år sedan fördes ett stort antal hästar till Japan från bland annat Kina, Korea och Mongoliet med koreanska fiskare. Många av dessa hästar var mongoliska vildhästar, även kallade Przewalskihästar. Även en del ökenhästar till exempel arabiska fullblod kan ha förts till Japan och förädlat hästarna något. Dessa hästar som fördes till Japan avlades sedan på olika ställen i Japan och fick på så sätt olika karaktär och utseende och idag finns det 8 officiella japanska ponnyraser, varav de flesta har fått namn från de områden där de utvecklades.

De japanska ponnyraserna:

Nomaponny 
Kagoshimaponny 
Hokkaidoponny 
Misakiponny 
Miyakoponny 
Taishuponny 
Yonaguniponny 
Kisoponny

Kina 
Kina jordbrukskultur utgörs främst av risfält och efterfrågan på stora tunga arbetshästar är därför minimal. För att inte risfälten ska förstöras använder man sig därför av mindre ponnyer. Nästan alla de kinesiska ponnyraserna härstammar från mongoliska hästar, framförallt den primitiva Przewalskin men även den mongoliska ponnyn och ädlare ökenhästar. Dessa hästar har sedan, precis som de japanska raserna utvecklats olika beroende på vilket område de avlats i. Gemensamt för de flesta kinesiska ponnyraser är att de är mycket små. Detta beror till viss del på att de kinesiska ponnyerna korsades med Shetlandsponnyer som fördes till Kina av britterna under kolonitiden. Detta för att de kinesiska ponnyerna skulle användas i gruvor i landet.

Några exempel på kinesiska ponnyraser:

Balikunponny 
Guizhouponny 
Hequponny 
Kinesisk guoxia 
Lijiangponny 
Yiliponny

Indonesien 
Indonesiens hästavel innan koloniseringen bestod främst av olika orientaliska ökenhästar som fördes till de indonesiska öarna av arabiska handelsmän, samt ponnyer från Mongoliet, Kina och Indien. Detta gör att många av de indonesiska ponnyraserna än idag är mycket kraftigt influerade av arabiskt blod, men samtidigt är de robusta och starka med primitiva drag. Under kolonitiden var Indonesien under Portugals styre under 1500-talet men under 1600-talet blev öarna en holländsk koloni. Under koloniseringen importerades flera orientaliska ökenhästar till Indonesien av Ostindiska kompaniet.

Det finns idag 9 officiella indonesiska ponnyraser:

Batakponny 
Balinesisk ponny 
Javaponny 
Deliponny 
Sandalwoodponny 
Sumba och sumbawaponny 
Padangponny 
Gayoeponny 
Timorponny

Svenska Ponnyraser  
Connemara

Ponnysjukdomar  
Det är ingen stor skillnad på de sjukdomar som ponnyn gentemot hästen får, om de bara sköts och och rids på rätt sätt. En sjukdom som möjligen är överreprestenterad på småponnyer är fång, en förgiftningsjukdom som sätter sig i hoven och ger hästen stor smärta och oförmåga att röra sig normalt. Vad fång utlöses av är fortfarande oklart, men det tros bero på gräsets, eller fodrets sockerhalt, som ponnyn inte kan spjälka (smälta) och som ger en förgifning i blodet. Att fång utlöses av protein är en svåravlivad myt.

I regel är ponnyer mycket sunda men det finns inget som säger att en ponny inte kan drabbas av sjukdomar precis som stora hästar. Grunden för en frisk häst eller ponny är bra skötsel, bra foder och motion oavsett vilken slags häst det är.

Vanliga ponnyraser  
Svensk ridponny 
Shetlandsponny 
Gotlandsruss 
Connemaraponny
Welshponny 
Camarguehäst
Konik

Utdöda ponnyraser

Tarpanen dog egentligen ut under början av 1900talet men har återuppfötts med hjälp av europeiska ponnyraser.Det finns många ponnyraser som har försvunnit både genom att människan avlat bort dem i utvecklingen av andra raser eller också genom förändrade miljöer. Ölandshästen som fanns i Sverige förut dog ut i början av 1900talet. Idag håller man dock på att föda upp en ny ras som ska ersätta Ölandshästen och liknar dessa mycket till utseende och karaktär.

Tarpanen är en av de förhistoriska, primitiva hästar som var förfader till de flesta av dagens modernare hästraser och ponnyer och den dog även den ut under början av 1900talet. I Polen har man dock med hjälp av ättlingar till Tarpanen, bland anant Hucul och framför allt Konik, lyckats återuppföda en hjord med tarpaner som främst kallas Heck horse.

Dock finns det många ponnyraser som inte återuppfötts, bland annat engelska Gallowayponnyn som var med i utvecklingen av det engelska fullblodet eller den irländska hobby-ponnyn samt även den uråldriga tatariska ponnyn som levde i Skandinavien avlades upp i andra raser bland annat Fjordhästen och Gotlandsrusset.

// Kram Lina !<3

HÄR KOMMER DET MYCKET FAKTA OM HOPPNING!!!

Det är kul med hoppning!
Oavsett om man själv rider och gillar att hoppa eller om man tycker om hästar lite mer på avstånd, så är hoppning ganska häftigt. Att se ett ekipage hoppa riktigt höga och utmanande hinder på tid kan vara nervpirrigt spännande! Många av de internationella hopptävlingarna sänds på teven och bjuder på mycket dramatik. Men det kan vara minst lika roligt att följa bästa kompisen och hennes häst på klubbtävlingen som anordnats på den lokala ridskolan!

Att börja hoppa
Om du rider men aldrig har provat hoppning, kan det kännas lite läskigt. Efter att ha provat några gånger brukar man tycka det är jätteroligt, så ge det en chans. Innan du börjar bör du ha grundläggande kunskaper om hästar och ridning och känna dig säker i sadeln. Låt alltid någon ridkunnig person med mycket erfarenhet hjälpa dig med hoppningen, till exempel din ridlärare eller någon annan vuxen i din närhet.( jag började hoppa när jag va 6)

Det krävs en viss teknik när man hoppar med sin häst. Det gäller att sitta rätt för att hästen ska kunna ta sig över hindret på bästa sätt, och man ska kunna hålla rätt gångart och rida rätt ridvägar både före och efter hindren.

Olika typer av hinder
Vid banhoppning har hästen och ryttaren som uppgift att klara alla banans hinder så snabbt som möjligt – utan att riva något hinder eller rida fel väg. Att hoppa en bana kan se väldigt lätt ut, men det kräver mycket skicklighet från ryttarens sida och en häst som är smidig, stark och lyhörd. På en hoppbana finns olika typer av hinder:

• Rättuppstående hinder
Ett hinder byggt med två hinderstöd och bommar, plank eller grind emellan. Rättuppstående hopphinder kan också ha till exempel en vattenmatta under bommarna.
• Längdhinder
Ett hinder i två delar, som kräver fyra eller sex hinderstöd. När man hoppar ett längdhinder tar man sig över hindrets alla delar i ett språng.
• Kombinationshinder
Två eller tre hinder som rids i följd och ska ses som ett hinder. Mellan de två eller tre hindren ska hästen hinna ta ett eller två galoppsprång, beroende på avståndet.

Kram Lina!

Volt arbete

Volt arbete är bra för hästen. De tränar upp lydnad och uthållighet. Tänk på att ofta byta varv och att 
inte bara rida på volt utan också på 8:or. När du tränar voltarbetet ska du lägga till innerskänkeln
och krama på innertygeln samtidigt som du pillar med yttertygeln. (lite svårt att förklara) 
Ställ gjärna upp koner eller någonting så att volten syns, då blir det mycket lättare att få volten rund.
I voltarbetet kan man lägga till bommar. Då lyfter hästen mer på benen. Ha inte förliten volt. 
Det är inte behagligt för hästen.

kramar!

IN HOPPNING

Om du ska hoppa in en häst så måste du kunna hoppa med en vanlig häst som kan. För att få hästen och bjuda så 
rider man mycket över bommar(Cavaletti). När hästen klarar de fint och bjuder bra så kan man lägga upp t.e.x 
ett litet kryss efter bommarna men ta INTE bort bommmarna när du börjar hoppa. Hästen behöver dom för att 
få rätt tempo och hålla kolla på vart hindret står. Hoppa inte högt första gångerna unten det räcker med
ett litet hinder. ca 50cm, Höj inte hindrerna för fort. En häst behöver tid för att lära sig. 
``1 gång är ingen gång. 2 gånger är en vana´´ När hästen klarar bomserien och de lilla hindret kan man
ta bort en bom i taget, eller höja hindret längst bak. Ta inte bort för många bommar.

Kramar !